Fryksås läge och gynnsamma klimat var inte bara lockande för turister. Läget bedömdes också som alldeles perfekt för ett sanatorium. Frågan stöttes och blöttes från 1890-talet och framåt, men stupade på att man inte fick förvärva mark. Det var inga små planer. Sanatorierna i Holmenkollen och Voksenkollen nämndes som förebild. Och de anläggningarna var med den tidens mått gigantiska! 1907 hölls frågan ännu levande, men eftersom man stött på patrull tittade man nu på en annan högt belägen Orsa fäbod, Lindorna. Även det projektet rann dock ut i sanden. Några axplock ur pressen illustrerar processen, som faktiskt gjorde avtryck runt om i landet.
Dalpilen 19 augusti 1892
Ett sanatorium i Orsaskogarna är man betänkt på att få till stånd.
För utseende af lämplig plats afreste i förgår under ledning af grosshandlaren Sten Nordström i Gefle doktorerna A Grape och K Weibull från samma stad, doktor P Åkerberg härstädes samt representanter för såväl denna tidning som för de tre Gefletidningarna, hvarför utom till sällskapet slutit sig överste Munck och hans fru.
Efter en synnerligen angenäm järnvägsfärd till Orsa uppstego resenärerna vid middagstid i åtskilliga åkdon, som förde dem fram till Bäcka porfyrverk, där ingeniören I A Melkersson, slöt sig till i egenskap af ciceron. Och sedan bar det till fots i väg uppåt, alltjämt uppåt.
Den plats som idag skulle besökas var Fryksås fäbodar, hvilkas läge prisats ej blott för sin skönhet utan äfven för sin friskhet. Och att platsen var högt belägen, fick man erfara i rikt mått under den rundliga tid, som åtgick att nå hit upp.
Genom vexlande tall- och granskog förde den steniga och för ett åkdon knapt trafikabla fäbodvägen mer eller mindre brant uppåt, frestande både knäveck och lungor. Men så blef ock belöningen riklig, då hela sällskapet, hvars kvinnliga medlem tappert hållit ut, nått upp till platsen.
Från fäbodvallen med sina gråa kojor och uthus samt sina små odlande tegar hade man den härligaste utsigt i söder och öster, som ännu längre upp på höjden vidgade sig äfven åt vester. I söder utbredde sig framför en, såsom på en karta, Orsasjön. Mora noret och Siljan med Sollerön; i öster kunde man se ända bort till Skattungbyn.
Däruppe på höjden kunde man dessutom långt vester ut skönja rader af blånande fjäll tornande sig öfver hvarandra, hvilka uppgåfvos ligga så långt bort som i Lima eller Transtrand. Endast åt ett håll var utsigten närmare begränsad av skogklädda höjder.
Men detta är heller ej att undra på, då man besinnar den väldiga så väl relativa som absoluta höjd man här uppnått. Endast från Orsasjöns yta höjer sig Fryksås-platån något mer än 1,200 fot, en uppgift som expeditionen själf förskaffade sig genom observationer med aneroidbarometer.
Om man härtill lägger, att Siljans höjd öfver havet är beräknat till 560 fot så uppstår för Fryksås en höjd öfver hafvet af ej mindre än 1,760 fot. Hvad höjdförhållandena angår, har man sålunda svårt att uppsöka en plats, som på så relativt ringa afstånd från allmän samfärdselled – om kring 1 ¼ mil – kan erbjuda något sådant.
Efter att ha läskat sig med den utsöktaste feta mjölk, på hvilken tillgången var synnerligt riklig, återvändo sällskapet fic 5-tiden till Orsa, dit man anlände omkring kl 7 e. M. Nu hade emellertid nedgående tåg för länge sedan afgått, hvarför intet annat återstod än att afvakta morgontåget.
Sedan en riklig matsäcksmiddag afätits – frukost hade intagits på samma sätt – öfvernattade hela sällskapet, från hvilket dock öfverste och fru Muck förut skiljt sig, i ett par vagonger på bangården i Mora, dit de förts af nedgående maskin, och återvände därefter med nedgående morgontåget.
Expeditionen gynnades hela tiden af det härligaste väder och torde trots strapatserna hos deltagarna efterlämna det bästa minne.
Dalpilen 4 november 1892
Sanatoriet på Fryksås i Orsa kommun
Ur ett enskildt brev från sakkunnig person meddelar NP följande utdrag:
Jag hörde af folket där, att väderleken i Fryksås är känd för att vara ovanligt blid. Så påstår man, att temperaturen aldrig varit lägre än 17 grader någon vinter, äfven om kvicksilfret varit fruset mångenstädes inom Orsa.
Då jag var däruppe visade termometern -3, då den härnere i Kyrkbyn stod på -16, så jag tviflar ej på deras utsago.
Om källor, fiskrika tjärnar och bäckar gjorde jag min noga underrättad, och tror, att man ej har något öfrigt att önska i den vägen. Till och med på vintermete kan man fiska upp tre pund på dagen om man så vill, sades det mig, och därpå fann jag genast bekräftelse i det kolarens son kom hem med ungefär ½ pund vacker aborre som han fått under en timmes mete. Jag är öfvertygad om, att platsen är utmärkt såväl för patienter som för turister, men mycket behöver göras för väg dit upp samt bekvämligheter i öfrigt.
Dalpilen 13 oktober 1905
Det lär vara meningen att söka bilda ett bolag för att föra saken vidare.
Dalpilen 2 april 1907
Några framstående män från Gefle och Stockholm besökte häromdagen Orsa i syfte att utröna lämpigheten och möjligheten att uppföra ett större sanatorium å fäbodestället Lindorna i Orsa, beläget ej långt från den blifvande stationen Tallhed å Orsa- Härjedalens järnväg.
Fryksås fäbodar lärer först hafva påtänkts för sådant ändamål, men sedan det visat sig omöjligt att där förvärfva erforderlig mark, har Lindorna blifvit uppmärksammadt.
Företagets förvärkligande torde endast vara beroende på huruvida tillräckligt jordområde kan förvärfvas, säger M Tdg.