Efter andra världskriget rådde valutabrist i Sverige. Flera uppfinningsrika sätt uppkom för att få in utländsk valuta, och då framförallt dollar, till landet. SJ hakade på och skapade Midnattssolståget, eller som det kom att heta i folkmun: Dollartåget.
Den 3 juli 1950 avgick det första Dollartåget från Stockholm. Destinationen var polcirkeln. Resenärerna reste flott. Tåget tog maximalt 48 gäster. De hade tillgång till SJ:s modernaste sov-, salongs- och restaurangvagnar – och givetvis singelkupéer. En besättning på 16 personer såg till att de fick största möjliga valuta för dollarn.
Resan tog ungefär en vecka och man stannade på flera sevärdheter efter vägen, inte minst när man nådde Siljansbygden. Ett av målen var Fryksås. Tåget stannade vid Orsa station och därifrån färdades dollarturisterna med buss för en lunch i fäboden. Och Fryksås mötte upp med det bästa de hade. Det var spelmän och dräkter och allt det som man kunde förvänta sig.
– Vi mötte dem på fjösplan och gick till serveringen med spelmän i spetsen, berättar Ulla Borén. Ofta var det våra största spelmän, som Gössa Anders, Gössa Anna och Pelle Jakobsson som gick i täten, och vi var alla klädda i dräkter.
Själv hade Ulla Flodadräkten och det kunde väl hända att någon i personalen fick låna ihop dräktdelar för att se autentisk ut.
I serveringen bjöds på en äkta fäbodlunch med långfil, tuttul och småost.
– Det var en stor klasskillnad på gästerna som kom med Dollartågen, minns Ulls. Många var förmögna och kom med fina hattar med lila flor och stora väskor. Andra var enklare klädda och hade på sin höjd en Instamatickamera i handen. Det var svenskättlingar som sparat ihop länge för att kunna göra ett besök i det gamla landet.
För barnen i Fryksås var besöken från Amerika extra spännande.
– Det var hemskt märkvärdigt när dom kom, berättar en av dom som var barn när dollarturisterna gjorde entré. Vi hade ju aldrig sett såna människor förr, med rutiga långbrackor och glasögon som glittra och gråa och blåa frisyrer. Vi var ju van vid kärringar med huckle och klänning.
-Men vi tyckte det var roligt. Och så kunde man ju få något tuggummi också…
SJ lade ner det klassiska dollartåget i slutet på 60-talet. Dels på grund av vikande efterfrågan, men också på grund av högre svenska lönekostnader och ett minskat behov för svenska staten att dra in hårdvaluta till landet. Varianter har kommit och gått sedan dess, men inte med den genomslagskraft som tåget som stannade i Fryksås fick.
En fäbods historia
