Med lite vresig och bestämd min gick Djos Anders, Jomen kallad, med bestämda steg genom vallen, mot den plats där han blivit getingstungen en gång för mycket. Nu skulle dom väck, getingarna.
Och som sig brukligt var på denna tid skulle dom väck med eld.
Det var ingen bra idé. Getingarna försvann temporärt, men det gjorde också en hel del av skogen ikring. Resultatet blev en okontrollerad skogsbrand.
Resultatet blev också ett nytt namn, Getingbrändan, som lever kvar än idag.
När marken skulle återplanteras i början av 30-talet så genomfördes ett inte helt lyckat experiment. Man försökte nämligen återplantera Getingbrändan med lärkträd. I södra Sverige hade man kanske kunnat lyckats, men inte i Fryksås. Dock överlevde något enstaka exemplar ganska länge, vilket förbryllade en och annan växtkunnig.
Att man ville prova att planera lärk beror sannolikt på att trädet har en ovanligt hög andel kärnved, vilket skulle göra det mer motståndskraftigt mot röta om man sågade upp den på rätt sätt. Så värst motståndskraftig mot Fryksåsklimatet var den dock inte.