Varje gård har sin historia. Det framgår med all önskvärd tydlighet i den här boken. Det är människorna på gården som skapar historien och ibland kan den vara mer dramatisk än vanligt.
Soldaten Lund Per Persson och hans hustru Mait Olsdotters familj är ett sånt exempel. De hade hus i Bonäs och i Fryksås. Lund Per och Mait fick tre barn, Lund Per Persson, Lund Lars Persson och Lund Karin Persdotter. Syskonen Lars och Karin ärvde husen i Fryksås och Bonäs 1863 och Per fick sin del 1864. Karin gifte sig med soldaten Olof Ryttare från Moren i Våmhus 1865.
Nu börjar dramatiken.
Omkring 1870 råkar bröderna Lars och Per i bråk. Lars slår ihjäl sin bror med en yxa.
Lars döms naturligtvis till fängelse, och av allt att döma dör han i under fängelsevistelsen.
Karin blir ensam kvar och ärver både Fryksås och Bonäsgårdarna.
Olof Ryttare och Lund Karin får inga barn tillsammans. Däremot får Olof – fortfarande gift med Lund Karin – tre barn med Kål Karin Andersdotter. Kål Karin är döv sedan födseln. Sonen Erik dör i difteri vid bara fem års ålder. De andra sönerna Kål Anders och Kål Erik lever till vuxen ålder och Kål Anders till hör en av de stora Fryksåsprofilerna.
Den döva Kål Karin blir också en profil i Fryksås, där hon dör i augusti 1945, 90 år gammal.
Hon hinner se Fryksås stora förändring och när det fina folket börjar dyka upp är hon inte odelat positiv. Eftersom hon är barndomsdöv saknar hon talat språk, men fnyser omisskännligt när hon ser de fina damerna med lackerade tånaglar. Något som är okristligt enligt den fromma Kål Karin.
En fäbods historia
