– Jag lärde mig saker i Fryksås som följt med mig hela livet.
Det berättar Barbro Westerholm, riksdagskvinna och tidigare generaldirektör för Socialstyrelsen, för att nämna bara två av otaliga uppdrag. Under flera somrar under och efter krigsåren var Barbro sommarbarn i Fryksås.
-Smid Mejt var hembiträde hos oss i Stockholm. Mina föräldrar och hon hade en överenskommelse. Hon fick åka hem och arbeta på gården i Bonäs när skolan var slut om jag fick följa med. Så i månadsskiftet maj-juni bar det iväg. Först till Bonäs, och sen till Fryksås med häst och vagn.
För en flicka som växte upp bland stenhusen i Stockholm var det en annan värld som öppnade sig. En värld full med gemenskap, lek – men också arbete.
– Alla barn hade sin uppgift i Fryksås. Efter middagen fick de allra yngsta hjälpa till att torka besticken. De lite äldre anförtroddes tallrikarna och när man vuxit lite till fick man förtroende att torka glasen.
Men framförallt var det barnens uppgift att se till att korna kom ut på morgonen och hem på kvällen. Barbro fick vara med och kärna smör och baka tunnbröd
– Jag glömmer aldrig känslan av att få nysaltat smör på alldeles färskt tunnbröd. Men det som kanske var viktigaste var: Vi hade en roll!
Det här gav erfarenheter som Barbro tog med sig på sitt arbete i socialstyrelsen.
– Känslan av att vara behövd är ovärderlig! I mitt arbete har jag framförallt sett två riskgrupper. Arbetslösa ungdomar och dom som tvingats gå i pension för tidigt. De har ofta berövats just den känslan.
– Vi fick också en annan helhetssyn på tillvaron. Jag kan fortfarande känna känslan av att sitta på pallen med pannan mot den varma kon och känna hur juvren töms. Och samtidigt så funderade man inte över att man faktiskt skulle äta upp älsklingskalven.
Det hela ingick i ett naturligt kretslopp.
– Jag lärde mig fantastiskt mycket om livet. Vi fick se när tjuren kom till korna och hur kalvarna kom till och föddes. Sånt var man inte bra på att lära ut i skolan…
Det var inte bara åtaganden och arbete. Det fanns väldigt mycket tid över till lek!
– Vi lekte kurragömma så vi var alldeles svartprickiga av muslort när vi gömt oss på fel ställe.
Vi lekte teater och tjänade faktiskt någon krona på det.
Barbro och Solveig Grund, numer Ask, var som ler och långhalm. Solveigs mamma, Grund Anna hade som bekant Kaffestugan.
– Där hämtade vi godis som vi sålde på teaterföreställningarna och för det vi tjänade köpte vi sockerdricka i Kaffestugan.
Leksaker var inget man bekymrade sig om. Dom tillverkade man själv.
– Vi var som Emil i Lönneberga, men frivilligt, säger Barbro. Jag har fortfarande ärr på fingrarna från våra eskapader i snickarboden!
Barbros föräldrar kom också upp till Fryksås ibland.
– Ett år kom min pappa upp en vecka tidigare för att få umgås med mig. Han såg inte röken av mig på hela veckan. Jag var jämt ute och lekte.
– Alla barn hade sin uppgift i Fryksås. Efter middagen fick de allra yngsta hjälpa till att torka besticken. De lite äldre anförtroddes tallrikarna och när man vuxit lite till fick man förtroende att torka glasen.
Men framförallt var det barnens uppgift att se till att korna kom ut på morgonen och hem på kvällen. Barbro fick vara med och kärna smör och baka tunnbröd
– Jag glömmer aldrig känslan av att få nysaltat smör på alldeles färskt tunnbröd. Men det som kanske var viktigaste var: Vi hade en roll!
Det här gav erfarenheter som Barbro tog med sig på sitt arbete i socialstyrelsen.
– Känslan av att vara behövd är ovärderlig! I mitt arbete har jag framförallt sett två riskgrupper. Arbetslösa ungdomar och dom som tvingats gå i pension för tidigt. De har ofta berövats just den känslan.
– Vi fick också en annan helhetssyn på tillvaron. Jag kan fortfarande känna känslan av att sitta på pallen med pannan mot den varma kon och känna hur juvren töms. Och samtidigt så funderade man inte över att man faktiskt skulle äta upp älsklingskalven.
Det hela ingick i ett naturligt kretslopp.
– Jag lärde mig fantastiskt mycket om livet. Vi fick se när tjuren kom till korna och hur kalvarna kom till och föddes. Sånt var man inte bra på att lära ut i skolan…
Det var inte bara åtaganden och arbete. Det fanns väldigt mycket tid över till lek!
– Vi lekte kurragömma så vi var alldeles svartprickiga av muslort när vi gömt oss på fel ställe.
Vi lekte teater och tjänade faktiskt någon krona på det.
Barbro och Solveig Grund, numer Ask, var som ler och långhalm. Solveigs mamma, Grund Anna hade som bekant Kaffestugan.
– Där hämtade vi godis som vi sålde på teaterföreställningarna och för det vi tjänade köpte vi sockerdricka i Kaffestugan.
Leksaker var inget man bekymrade sig om. Dom tillverkade man själv.
– Vi var som Emil i Lönneberga, men frivilligt, säger Barbro. Jag har fortfarande ärr på fingrarna från våra eskapader i snickarboden!
Barbros föräldrar kom också upp till Fryksås ibland.
– Ett år kom min pappa upp en vecka tidigare för att få umgås med mig. Han såg inte röken av mig på hela veckan. Jag var jämt ute och lekte.
Det var egentligen bara en gång som det förekom särskilda förmaningar för barnen.
Klockan 11 på söndagarna skulle Smid Mejts pappa lyssna på radioandakten.
– Då skulle vi vara tysta. Men vi fick sjunga med i psalmerna…
Klockan 11 på söndagarna skulle Smid Mejts pappa lyssna på radioandakten.
– Då skulle vi vara tysta. Men vi fick sjunga med i psalmerna…