Fryksås – evenemangsarenan

Fryksås har med sitt läge lockat ett otal evenemang, både idrottsliga, kyrkliga och sekulära. Dessutom både på nationell och internationell basis. De gånger Fryksås varit anhalt på en större rundtur har det varit mer regel än undantag att tidsschemat spruckit – i alla fall om vädret varit på sitt bästa humör! Själv har jag haft en internationell grupp döva på fäbodlunch på vallen. Då spräckte vi programmet med två timmar, och fick springa igenom Zornmuseet när vi kom dit.  Just det tillfället är också ett exempel på hur man måste tänka till när man planerar evenemang. I den här gruppen ingick såväl kristna som muslimer, judar och hinduer. Det tänkte vi inte på när planerade lunchen. Vi skulle naturligtvis ha söpäror, nationalrätten.
Att muslimer och judar inte äter griskött och hinduer inte äter nötkött hade vi inte tänkt på. ”No problem” sa den ständigt alerte Ulla Borén och fiskade upp köttbitarna ur grytan och serverade dem bredvid. Söpärorna tog slut och lovprisades.
Det här var ändå en av de mindre tillställningarna på Fryksås. Men här har hållits ett otal nykterhetsmöten, väckelsemöten och så vidare. Varje år höll baptisterna väckelsemöte hos Smids Maria.
Redan 1935 kom Sveriges biskopar på besök. Biskopsmötet hölls egentligen i Falun, men den obligatoriska rundresan i Siljanstrakten förde de imponerade kyrkoherrarna till Fryksås.
Kyrklig anknytning hade även barnkyrkosångstinget som hölls 1955.
I juli 1955 hölls också Sverige-Amerikariksdagen i Fryksås, där hornspelmannen Gustaf Färje från Älvdalen spelade kohornslåtar och ”Publiken applåderade hjärtligt den säregna musiken”.
Flera scoutläger har också hållits i Fryksås. Bland annat var Unga Örnar på läger 1954. Ett läger med vissa komplikationer. Maten lagades nere i Hansjö bygdegård och fraktades upp. 300 scouter skulle utfordras. Men det var inte det jobbigaste. Alla 300 bodde i tält, och det spöregnade hela lägret! Dessutom hade man lyckats placera tälten med öppningarna uppåt, så det blev en blöt helg för de unga örnarna.
Som nämns på flera håll i den här boken var och är skidåkningen stor och viktig för Fryksås och här hölls också regelrätta elittävlingar, som Fryksåsloppet. I tidigare versioner fungerade det som uttagningslopp för Orsas lag i Vasaloppet. De tidiga loppen var en rejäl prövning för deltagarna. Starten gick nere vid järnvägsstationen i Orsa och målgången var i Fryksås. Nästan en och en halv mils uppförsbacke! Så småningom kom både start och mål att vara i Fryksås.
1946 fick Orsa IF hedersuppdraget att anordna SM i orientering och man valde att lägga den i Fryksåsterrängen. Laget från I 5 dominerade tävlingarna stort.
1951 utgjorde Fryksås matkontroll på en av sträckorna i Motorsexdagars för motorcyklar. Finalen gick på Stockholms Stadion och där var det faktiskt mer Orsaanknytning, för ett ärevarv fick köras av en då 54-årig Erik ”Orsa” Bohlin. ”Orsa-Bohlin” hade varit med i loppet, utan någon framskjuten placering, men han ärades lika mycket för att han 27 år tidigare cyklat in under samma målskynke som segrare i cykel-sexdagars.
Raden av evenemang i Fryksås kan bli hur lång som helst. Nordiska rådet har varit här, polarhundklubbar, forkörare, MG-klubbar osv osv. Att det inte alltid var hellyckat, trots att man valde Fryksås för dess popularitet vittnar följande notis från Dalpilen. Den ska dock läsas med vetskapen att redaktören för Dalpilen förmodligen åt socialdemokrater till frukost. Man hade minst sagt lite till övers för den ännu relativt unga arbetarrörelsen:
”Det ungsocialistiska ungdomsmötet i Orsa kommun motsvarade på intet vis de förväntningar, vederbörande fästat vid detsamma. De imponerande massorna som skulle möta upp, voro alls icke imposanta. De tusentals man väntat reducerades till ungefär så många hundratal. Det storartadt annonserade färden till Fryksås blef helt enkelt ett fiasko. Några få tiotal ställde färden dit upp.
Bland talarne fanne en och annan hvars anförande kunde kallas hofsamt, andra bredde på i den kända  storskräflande stilen. På den rätt fåtaligt närvarande ortsbefolkningen invärkade sådana icke bättre än att de framkallade – hvisslingar.
En extra talare uppträdde sedan på lördagskvällen på järnvägsstationens plattform och pläderade för de socialistiska idéerna, men mannen var så onykter, att han fick hamna i finkan, där han hade tillfället att i sällskap med 8 st yrkesbröder nyktra till, skrifver en meddelare till denna tidningen. ”   Dalpilen 28 juni 1907