1960 föddes jag. I Fryksås!
Okey då. På Mora BB. Men det känns som om det var i Fryksås.
Fryksås lever jag med varje dag från början till nu, i varje por, i varje tanke.
Det här är min plats på jorden.
När månen gör nybrovikens is på Orsasjön, när alla vitsipporna slår ut, när sommaren prunkar och humlor och svalor surrar och viner runt öronen.
När alla svampar tränger upp ur jorden och skogen är alldeles blåröd av av blåbär och lingon.
När julen och snön kommer och turisterna väller in för att njuta av den orörda snön. När dom försvinner tillbaka till sitt hektiska liv i storstaden och tystnaden lägger sej över vallen. Det enda som hörs är någon enstaka Fryksåsbo som kommer upp till sin stuga för att njuta av friden. Kontrasterna mellan när Fryksås sjuder av liv och när tystnaden sänker sig igen är underbar!
Dom fantastiska stjärnklara nätterna när hela himlen är full. Man vill bara lägga sej ner och aldrig sluta njuta. En astronom berättade en gång att det finns två platser i världen där man ser så många stjärnor så klart. Lima i Peru och så Fryksås. Det är något magiskt med den här platsen.
Tänk om dom gamla vackra timmerstockarna kunde berätta om de människor och djur som passerat förbi. Alla dom som både jublat och slitit sitt hår under alla år dom levat. När allt kommer omkring så passerar vi bara förbi, vi människor. När vi är borta som så många före oss, så finns vyerna över Orsasjön och Siljan kvar, och husen står där med sina minnen, betraktande, undrande, väntande på nästa generation som ska fylla deras inre med värme, skratt och nya människor.
Alla människor som har funnits och finns i Fryksås är dom som har format den här platsen och kommer att fortsätta att så göra.
Här finns alla sorter. Och vi får plats! Ett helt spektra av Sverige. Med vördnad och respekt kommer vi och dom som kommer efter oss att bevara allt som den här platsen står för.
Mitt liv är fyllt av underbara minnen och upplevelser och jag vet att det finns mycket kvar än.
Idag, just nu, är det en härlig känsla att den här boken faktiskt blivit verklighet.
Den här platsen förtjänar all den tid och allt det arbete som många fantastiska personer lagt ned. Från när de äldre började dokumentera fäboden för ca 25 år sedan, tills idag när nya krafter tagit över.
Jag hoppas, tror och vet att Fryksås kommer att fortsätta leva, varmt och innerligt som förut.
Jag kommer i alla fall att fortsätta att trampa över fjösplan, se ut över nejden och skatta mej lycklig över att jag har fått chansen att leva i och av den här världen som är min.
Jag, enligt Johan Thorén på Radio Dalarna en urbaniserad fäbodjänta, vill av hela mitt hjärta tacka:
Damerna som satte igång allt: Ulla Borén, Soveig Ask, Lok Mait Mattsson, Djäken Anna Hedström, Smids Ulla Mårten, Elsa Westeng, Siv Sjögren, Ingrid Eriksson.
Vår lilla projektgrupp som samlat material i två år och aldrig gett upp: Maria Borén, Ulla Borén, Siv Olmats, Torvald Sundholm, Anders Diös, Anna Andersson.
Janne Bäckman som gav sej in i det här med en fantastisk nyfikenhet och kärlek.
Fäbodborna som villigt och glatt satsade en peng och med glada tillrop fick oss att fullfölja.
Näringsidkarna i Fryksås
Kulturförvaltningarna i Mora och Orsa.
Liselott Hansson-Malmsten.
Leader Dalälvarna som trodde på oss från första början.
Jordägarna.
Och sist men inte minst: Tack till alla som kommit och kommer hit från när och fjärran och liksom vi som har stugor här älskar den här unika platsen mer än någonsin.
Utan er hade det aldrig gått!
Maria Borén