Fryksås äldsta historia

Två frågor är närmast omöjliga att svara på. Hur gammalt är Fryksås – och vad betyder namnet.
Fryksås är gammalt. Det kan vi fastslå. Det är helt säkert Fryksås som omnämns i den äldsta bevarade skattelängden från 1539. Fryksås tycks vara upptaget under Öfre Dalarna, Orsa socken, troligtvis Skattunge fjärding. Uppgifter om att det skulle funnits en Kalunx fjärding är sannolikt en feltolkning av den ålderdomliga skrivstilen.
Stavningen på byn är också annorlunda. Ffrekulszåsz. Det här var en tid då det inte fanns stavningsregler. Men mer anmärkningsvärt är att Fryksås överhuvudtaget finns i skattelängden. Där togs nämligen inte fäbodar upp, bara byar. Fryksås betraktades alltså som en by och det två skatteregistrerade, Jöns Larsson och Anders Pärsson var möjligen bofasta. 120 år senare är Fryksås upptagen i fäbodinventeringen, nu under Mora och brukat av bönder från Bonäs, Lars Ersson, Mattz Ersson, Erich Mattzon, Jöns Mattzon och Mattz Pärsson. Den här gången är stavningen Flixåsen.
Helt förvånande är inte förvandlingen från by till fäbod. Sånt har skett på många håll och av många olika orsaker. Förvandlingen har skett åt båda håll. Ibland har fäbodarna blivit byar, som t ex byn Tallhed i Orsa. Ibland har byarna avfolkats men fortsatt att användas som fäbodar.
Men vad betyder namnet Fryksås? Teorier saknas inte.
Under åren har namnet skrivits på många olika sätt. Från det invecklade Ffreckulszåsz, via Frixsos, Friksos, Frikos, Friksåsen till dagens Fryksås. Karl-Erik Forsslund återger en skröna i sin Med Dalälven från Källorna till haven, enligt vilken en hedning vid namn Frixen ska ha slagit sig ner på den vackra platsen, tillsammans med två andra män, Egg och Hjerpen. Fryksås ska helt enkelt vara Frixens ås. Problemet är – vi hittar ingen Frixen nånstans i källorna.  Enligt Forsslunds sagesmän ska dock Frixens, Eggs och Hjerpens gravar finnas kvar i anslutning till fäboden.
Närmare tillhands ligger ortsnamnsforskaren Bror Lindéns förslag att Ffreckulszåsz betyder den vackra kullens ås. Förledet skulle då komma från det fornordiska ordet frither som betyder vacker. En mer romantisk variant på samma tema är att det skulle betyda ”den vackra kullans ås”. I Fryksås fall är kulle ett understatement. Vallen ligger på 503 meters höjd över havet.
Många av våra mest fantasieggande ortsnamn har lett till många legender, men i slutänden har det nästan alltid landat i förklaringar som haft anknytning till naturen, om det inte rört sig om gamla kultplatser tillägnade de gamla asagudarna. Och visst kan man också ha viss en förståelse för teorier om att även Fryksås är en gammal kultplats tillägnad Frö eller Freja som med tiden blivit namnligen förvrängd.
Det finns fler Frykar i den svenska geografin, som Fryksdalen vid Frykensjöarna (där det också finns en Fryksåsen). I det fallet är namnet härlett till det gamla ordet för en ”kall sjö”.
Men sanningen är – vi vet inte vad Fryksås betyder.
Den mest praktiska lösningen på namnproblemet – om det nu är ett problem – har nog Bonäsfolket. Dom säger rätt och slätt ”´Osn”, Åsen.
– Fryksås låter lite högfärdigt…
Fryksås ligger i Orsa socken och hör fastighetsmässigt till Hansjö. Men det är främst bönder från Våmhus, och då närmare bestämt Bonäs by som använt den. I 1663-64 års fäbodinventering är den redovisad som fäbod under Mora socken.
Vi vet inte heller varför Fryksås förvandlades från by till fäbod. Men eftersom Fryksås till största delen använts som hemfäbod kan det helt enkelt ha rört sig om en tolkningsfråga. På hemfäboden bedrevs jordbruket i princip som hemma på gården. En stor del av familjen vistades där, medan man i långfäbodarna anlitade vallkullor som vaktade boskapen. Eftersom man ibland vistades rätt länge på hemfäboden kanske våra vänner Jöns Larsson och Anders Pärson ansåg det lika bekvämt att skattskriva sig på fäboden som hemma i byn, eftersom det var där dom var mest.
Fryksås är lite märkligt av den anledningen att det är en av de få fäbodar vi vet som använts både som långfäbod och hemfäbod samtidigt. Hemfäboden liknade som sagt mycket byn, om än i enklare tappning. Här fanns boningshus, lagårdar, lador och härbren och övriga utrymmen man behövde för ett ganska klassiskt jordbruk. Det finns också berättelser om att man kunde stanna på hemfäboden ända in i december. I Fryksås hade man också odlingar, främst av korn, havre och potatis.
Långfäbodarna var mer spartanskt utrustade. Hit drog man för att spara på betet mot slutet av sommaren. Men även här fanns enkla men effektiva byggnader som eldhus för messmörsproduktion och mjölkbod. På långfäboden hade flera gårdar ofta gemensamma byggnader, medan man på hemfäboden hade egna. Det fåtal bönder som använde Fryksås som långfäbod hade Bolsmyran som hemfäbod.
Vi vet ganska lite om Fryksås äldsta historia. Sannolikt utvecklades den som andra fäbodar. Långsamt och efter behov. Som beskrevs i kapitlet om Fäbodväsendet hade fäbodarna en stor ekonomisk betydelse. Därför uppstod faktiskt en hel del agrara innovationer i vår region. Stålharven är bara ett exempel.
Fryksås utveckling gick sannolikt långsamt och säkert, utan större dramatik. I början av förra seklet hade fyra gårdsklasar utkristalliserats, Jugåsgardär, Morkallgardär, längst ned, Västergardär i väster och Boffardär i öster.  Fryksås utvecklades till en av Sveriges största – kanske den allra största – fäbodställen. Förklaringen till detta kan vi bara spekulera om. Läget är en naturlig förklaring. Vackert, högt, söderläge och relativt nära till flera byar och gårdar. Kanske viktigast av allt: Här fanns flera källor och vatten var livsnödvändigt. Både att dricka för människor och djur – men också för att kyla de mjölkprodukter som tillverkades.
Någon större dramatik i utvecklingen var det sannolikt inte – bortsett från vardagsdramatiken. Det är först vid storskiftet 1877 som man kan ana oro och nya vindar på vallen.